Rehabilitering?

En liten själslig rehabilitering skulle nog inte vara helt fel för mig. Det håller fan inte att hålla på så här, det skulle vara grymt skönt att åka iväg nånstans och få lite distans från allting som kretsar runt i livet just nu. Jag behöver tänka men det går liksom inte, det är som att hjärnan stängt av sig helt och hållet och den bara vägrar börja fungera igen.. det börjar bli lite jobbigt nu.

Jag kommer bli tokig om jag inte gör nåt åt det här. Vad är det egentligen för fel på mig?
Jag borde bara ta det lugnt och inte stressa upp mig så mycket.. Jag behöver stanna upp och fundera på vad det är jag håller på med och jag måste, hur mycket jag än inte vill, gå igenom mina känslor.. För just nu känns allting kallt och isigt inombords och det är nog dags att börja hacka sig igenom det där..


Over & Out!

//Sofy

Onsdag

Jajjemen då var det onsdag och jag blev väckt av min söta elliot som tyckte att det var dags för mig att kliva upp vid 8. Idag skiner solen och allt borde känns hur bra som helst men nåt känns tokigt.. det känns tomt och innehållslöst på något vis. Vet inte vad det är som är fel, något är det i alla fall.
Jaja något roligt är i alla fall att jag ska vara med å hjälpa till med SPIIKs innebandy, in tha stab haha Får se hur det går då.. men det ska säkert gå bra, man får passa på att vara med på såna här grejjer medan man har chansen.

nej nu är det dags att göra lite mat sen promenad med elliot å så vidare mot skolan!

Over & Out!

//Sofy

Kladd

Its to much..
To many words..
To much for the head..
To much for the heart..
To much to understand..
To much to take..
And maybe to much to give?..

//Sofy

Förkylning och annat

Ja den väntade förkylningen som skulle komma efter nollningen är här. Har haft lite feber å sådant men nu känns det bättre, nu kan jag ialla fall andas genom näsan. Har dock börjat hosta men det går väl över :)
Nollningen har varit jätterolig känns lite konstigt att den är över nu. Den har varit hektiskt men framförallt rolig. Det har varit jättemycket att göra men det har varit värt allt :) Visst lite irritation har uppkommit ibland men vad kan man räkna med när det är 7 personer(staben) som nästintill lever tillsammans i 3 veckor.
Grande finale i fredags var jätteroligt.. staben fick ett stort isblock med en älg inuti hahaha Några nollor som hade varit lite fyndiga för nollelåten går: "staben klappar takten med en frusen älg" osv..

I lördags var det dags för SPIIK att jobba på ESS:arnas sittning och ja det gick väl bra. Råkade dock servera några från vänster sida när jag bytte bordssida och då var ju nån fin dam tvungen att påpeka att man faktiskt serverar från höger. My God! Du sitter för fan på kåren!! Och jag vet faktiskt att man serverar från höger det råkade bara bli fel när jag bytte sida.. ja jisses..
Sen var det bara att jobba vidare på kårkvällen, satt i entren med Svärdman och det gick rätt bra i alla fall. Rullade på med folk hela tiden så det var ju inte direkt mycket ledigt. Vid midnatt var det dags att gå på golvet och plocka glas och säga åt folk att inte ha glas på dansgolvet.. sen blev det garderoben för min del. var fullsatt på kåren så det fanns en hel del grejjer i garderoben.
Efter stängning var det dags för städning och den var klar halv 6 på morgonen.. då var mina fötter rätt döda, som så många andras kan jag tänka mig. Det blev ett 14 timmars arbetspass på kåren. Det var roligt men nästa gång tar jag nog med mig ett par skor med dämpare i så jag slipper få så ont i fossingarna :)

Nu är det dags för lite food så see ya!

Over & Out!

//Sofy

Finns vilddjuret verkligen?

Jag vill också kunna vara så där egoistisk som så många andra. Inte egoistisk i dålig bemärkelse utan som i bra egoistisk, att göra bra för sig själv någon gång och inte godta allt i världen.
Eller kallas det då för att vara egoistisk? Kan man vara bra egoistisk? Det kallas kanske rent ut sagt för att stå på sig bättre, eller?
Jag kan bli så trött på att jag alltid försöker ta hänsyn till allt och alla runt omkring mig, när ska jag sätta mig själv främst? Det är hög tid att börja försöka med det om jag ska komma nånvart.

Jag skulle kunna likna mycket av det jag känner inom mig så här:
Jag kan känna mig som den där snälla lilla katten med de där ögonen som gör att ingen tror något ont om den. Den har bara fått lära sig att spinna och hålla med. Men inuti har det funnits ett vilddjur som blev fastsatt med kedjor och munkorg i unga dar och som gör allt för att försöka slita sig och ta igen allt den blivit utsatt för. Frågan är nu om kedjorna håller på att brista?

Vad händer om de brister? Kommer vilddjuret försvinna innan någon hinner se det eller kommer det lämna tårar och förödelse innan den beger sig av eller blir fastsatt igen?

Over & Out!

//Sofy... vilddjuret inuti?

Where are my missing pieces?

Vart har alla delar som får allt att gå ihop och stämma tagit vägen?
Ingenting verkar vara riktigt som det ska.. inte kroppsligt eller själsligt, inte i huvudet och inte i agerandet. Var ska det sluta nånstans?
Vart tog delarna vägen? De delar som gör att allt är som det ska.. kroppsligt och själsligt, i huvudet och i agerandet. Vart är de?
Jag antar att det var de delarna som försvann i min så kallade tjocka dimma som svepte in i slutet av april.. Det största problemet är att jag inte vet hur jag ska gå tillväga för att bygga nytt, så att allt blir att fungera igen. Allt har misslyckats hittills.. känns som att jag istället för att få mig själv att fungera som förut så driver jag bara mer och mer åt ett annat håll och blir mer och mer vilsen..

Något drastiskt måste göras.. innan allt är borta..

//Sofia