Jag vill också kunna vara så där egoistisk som så många andra. Inte egoistisk i dålig bemärkelse utan som i bra egoistisk, att göra bra för sig själv någon gång och inte godta allt i världen.
Eller kallas det då för att vara egoistisk? Kan man vara bra egoistisk? Det kallas kanske rent ut sagt för att stå på sig bättre, eller?
Jag kan bli så trött på att jag alltid försöker ta hänsyn till allt och alla runt omkring mig, när ska jag sätta mig själv främst? Det är hög tid att börja försöka med det om jag ska komma nånvart.
Jag skulle kunna likna mycket av det jag känner inom mig så här:
Jag kan känna mig som den där snälla lilla katten med de där ögonen som gör att ingen tror något ont om den. Den har bara fått lära sig att spinna och hålla med. Men inuti har det funnits ett vilddjur som blev fastsatt med kedjor och munkorg i unga dar och som gör allt för att försöka slita sig och ta igen allt den blivit utsatt för. Frågan är nu om kedjorna håller på att brista?
Vad händer om de brister? Kommer vilddjuret försvinna innan någon hinner se det eller kommer det lämna tårar och förödelse innan den beger sig av eller blir fastsatt igen?
Over & Out!
//Sofy... vilddjuret inuti?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar