Gamla papper väcker minnen

Sitter och väntar på att Miia ska höra av sig, vi ska hitta på nåt idag. Funderade ett tag på att gå på bio men det verkar inte gå så där vidare bra filmer här i Kalmar så får se hur det blir med det.
För nån vecka sedan satt jag och tittade igenom fotoalbum jag fått av Malena när jag fyllde år förut och häromdagen hittade jag gamla papper där jag skrivit om saker som hände för 1½ år sedan ungefär. Det väcker mycket minnen och jag inser så väl att jag inte alls är som jag var för några år sedan. Mycket är pågrund av det som hände för ett och halft år sedan, allt som jag skrev då.. det är som att mina känslor tömdes ur och sitter på dessa papper. Allt som jag brytt mig om och som jag stod för då försvann någonstans där. Det känns hemskt att man tillåtit att det blivit som det blivit, det måste vara för att någonstans har man tappat respekten för sig själv, besvikelsen på sig själv, att man lurat sig själv att tro på något som ingen borde ljuga om. Jag kan undra hur jag ska kunna lita och tro på det när och om någon kommer säga liknande saker till mig igen, jag måste inse att alla människor inte behandlar alla så där. Jag måste våga lita på människor.
Men jag har stängt av, låser in det mesta och nån gång i ensamheten och tystnaden låser jag upp och ut väller allt och viljan att skrika tills luften tar slut i lungorna enbart för att ge smärtan ett ljud finns men allt som hörs är ljudet av tårar som rinner ner för kinden och landar på kudden huvudet vilar mot.Efter alla tårar infinner sig lugnet i kroppen.
I ensamheten finns det ingen som dömer någon, ensamheten känns trygg den kan inte skvallra.. Jag tror att vi alla behöver ensamheten ibland, om inte annat så behöver jag den ibland i alla fall. Den tillåter mig att rensa och arkivera bland allt som ligger i högar där inne, det värsta är att det är alltid någon som är där och river ut allt igen emellanåt och därmed får jag ibland börjar om.

Jag ska sluta mumla om massa konstigheter nu och ha massa olika metaforer(för det heter väl det? jaja om inte annat fick det heta det nu). Jag fick bara massa tankar och gamla minnen när jag hittade där papprerna som jag skrev för längesedan. Nu ska jag däremot ta och göra mig redo för att gå på stan med Miia.


Love
//Sofy