Jaja, nu till varför jag kom på tanken att skriva ett blogginlägg. Läste precis på aftonbladet om en liten vovve som inte har nå framben utan som har fått en "vagn" med fyra hjul som framben istället som kan spännans på. Såg en filmsnutt som låg på aftonbladet. Det känns verkligen i hjärtat när man ser en sån liten hund utan framben, jag är så blödig av mig men det beror väl kanske på att jag själv har en liten vovve. En första tanke är att det bästa för hunden som inte har några ben fram skulle vara att avliva den men har man ett eget djur så vet man att man gör allt man kan för att den ska få leva och ha det så bra som det möjligen går trots sjukdomar och dylikt. Men frågan är om det inte ibland kan gå lite för långt? Tål att tänkas på..
Nu är det dags att återgå till skolarbetet igen.
Love
//Sofy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar