fredag 20 mars 2009

På tåget 2009 - 03 - 12

På tåget till Ludvika

Att sitta sex timmar på ett tåg gör att man hinner tänka en hel del och känna efter. Jag åker den vanliga streckan Kalmar, Alvesta, Mjölby och tillslut Ludvika. Jag åker förbi samma ställen som jag gjort så många gånger förr. Vädret hinner ändras många gånger om från soligt och torr asfalt till molnigt och massa snö, även humöret och känslorna ändras. Små barn springer runt på tåget och till en början är det gullig men efter en timme har det blivit irriterande vilket leder till tankar om hur man själv någonsin ska klara av att ha egna barn.

Jag ser massor av hus som jag åker förbi och tanken på att jag själv kanske ska ha ett hus i framtiden kommer upp i huvudet men jag slår bort tanken lika fort som den kommer. Jag kan inte se det framför mig hur jag lever och bor i ett hus med en familj, känslan jag får känns tvingande den får mig att må dåligt. Må dåligt för att jag inte kan känna att jag skulle vilja det.. det där svensson livet.. men förhoppningsvis ändras den känslan.. någon gång snart eller i framtiden, det visar sig.

Jag ser gamla tanter och farbröder som ska få upp sitt bagage på ”hatthyllan”, de kämpar och sliter. När en tant sedan ska ta ner väskan ser alla runt omkring att det skulle kunna gå illa, killen som sitter bredvid tanten kan väl hjälpa tänker jag men innan han hinner erbjuda sig har jag som sitter i sätet bakom nästan fått väskan i huvudet men hinner väja undan den med armen och tur är väl det. Så nu sitter jag här och är glad över att jag har ont i axeln och armen istället för att ha ont i huvudet och en trasig dator.


Ibland hatar jag verkligen streckan mellan Alvesta och Mjölby. Jag har åkt den så många gånger i mitt liv, att se vissa ställen kan få mig att vilja kräkas ibland för att massa gamla minnen dyker upp. Andra gånger kan jag känna lycka när jag åker förbi samma ställe.
Det är konstigt med tankar ibland, hur det kan påverka en så mycket genom att bara tänka en enda tanke som gör att en hel process sätts i gång i kroppen. Ibland är det helt omöjligt att slå bort det när väl den första tanken har uppkommit i huvudet.

Ja på tåget, där finns det tid för tankar. Vilket både kan vara bra och dåligt.

Over & Out!
//Sofy

1 kommentar:

Anonym sa...

Ja det där med tåg är inte alltid så roligt.. om det nu nånsin är det :P
massa tankar om allt och inget som kan göra en galen.. men du vet, det brukar alltid lösa sig på nåt vis :)