Ännu en dag..

Då har ännu en dag passerat i livet och ja, vad ska jag säga om den då? Ja, jag har varit i skolan och varit totalt okoncentrerad sen har jag bakat massa lussebullar till bandyn, sen var det möte med staben och efter det overallsinvigning.

Vet inte riktigt vad det är men det är något som känns fel.
Jag kan inte sätta fingret på vad det är exakt men jag tror att jag är nära sanningen om jag säger att jag inte trivs att sitta själv i min lägenhet.. eftersom att det känns rätt okej när jag är runt människor. Men samtidigt vill jag bara stänga in mig och sluta existera för omgivningen. Är väl kanske när man vill båda delarna som gör att jag blir att känna som att det är nåt som är fel.,
Jag funderar på att gömma mig de kommande dagarna innan bandyn drar igång men det kan bli lite svårt..
Att vilja vara helt ifred och samtidigt motsatsen = väldigt svårt!

Det kan även kallas för att bli lite höstdeprimerad nu när det är mörkt hela tiden.. nä nu ska ajg ta och försöka rycka upp mig lite och plocka ihop lite här och sen ska jag nog ta och duscha med overallen på, ja du läste rätt.. jag tänker duscha med overallen på för den blev full med raklödder och mjöl efter overallinvigningens lekar som gör att den stinker! BLÄ..
Jag kanske ska tillägga den lilla detaljen att det är så att man får inte tvätta overallen om man själv inte är i den.. därav duscha med den på..

Over and Out!

//Sofy

Kalmar igen

Efter att ha varit hemma i Ludvika sen i onsdags har jag nu kommit tillbaka till Kalmar igen.
Har varit full fart hemma, har renoverat och flyttat åt min syster till hennes nya lägenhet. Det kommer bli superfint där när det är klart tror jag.
Nu är jag helt själv här i min lilla etta också utan elliot och allt. Han fick stanna kvar hemma till jul. Har en hel del med innebandyn nu till helgen och så kändes det lite onödigt och släpa honom upp och ner så nära inpå jul, sen ville ju självklart min familj ha kvar honom i Ludvika lite längre än några dagar bara. jag saknar honom redan dock.. Känns lite konstigt att vara här helt själv. Det var längesen det var så..

Nu när jag sitter här känns det som att jag håller på och får panik och bara vill hem igen. Jag vill bara vara hemma och glömma en hel hög med delar ur mitt liv. Jag vet inte vad det är som gör att det känns så här nu. Men om jag rotar i minnet så är det väl så här jag brukar känna när jag varit hemma ett tag och sen kommer tillbaka.
Ibland får jag bara känslan av att jag inte hör hemma någonstans, att ingenting kommer ordna sig och att det bara skulle vara så skönt att komma bort och slippa allt.. att känna frid i sig själv.

Varför? varför? varför?!!
varför ska jag vara så här för?!!

Detta kanske skulle kallas för någon form av panikattack?
Om jag sitter här och gråter en stund i min ensamhet kommer det säkert bli bättre sen..

.. usch.. jag avskyr att känna så här...

Men förhoppningsvis känns det bättre imorn med lite sömn och ordentligt med mat..

Over & Out
//Sofy

Drömmarnas land i ett par dagar nu?

De senaste nättterna har jag drömt massor av konstiga saker.
För nån natt sedan drömde jag bland annat att jag hade ett litet barn men jag var så stressad över saker runt omkring så jag glömde av barnet i en affär och kom på det en halvtimme efteråt och fick rusa tillbaka. Då hade ett lite äldre barn börjat leka med det och tagit av nästan alla kläder på barnet. Så var det massa andra konstigheter som inte riktigt går att förklara..
Drömde om barn två nätter i rad.. Var inge vidare behagliga drömmar, usch nej..

Den konstigaste drömmen jag haft var den jag hade igår. Allt i drömmen var så verkligt. Jag hade köpt ett par snygga stövlar som låg i en kartong och sen satt jag på nån slags stenmur och skulle sätta på mig dom. Då kommer några män fram till mig och säger att de ska ha skorna och jag protesterar. Då tar de tag i mig och säger att det ligger knark i skorna som de ska ha och att det inte alls var menat att jag skulle köpa de skorna . Jag skrattar och säger att det inte alls finns nå knark i skorna men så vänder de på skorna och ner i kartongen faller massa vitpulver.
Sen började de säga att de inte kan låta mig leva nu när jag visste hur de såg ut och hur de pratade så de tar fram en pistol och så skjuter de mig i bröstet flera gånger.
Jag dog inte av de skotten och de såg väl de så de beslöt att skjuta mig genom munnen också.
De kändes så verkligt så att det känns som att jag vet precis hur det känns att bli skjuten. Det känns som att jag vet hur det är när det rinner fullt i tjockt blod i massor från munnen.

Jag la mig ner och låtsades vara död i drömmen men när de stog och diskuterade nåt, eller va de nu gjorde jag minns inte riktigt, tog jag sats och drog tag i kartongen med knarket och kastade ut det över hela gatan som var blöt av regn och sen flinade eller skrattade jag och sen sköt de mig igen.
Nu låg jag kvar tills de gick men sen reste jag mig och ja jag var skadad men jag klarade att röra mig. Sen var jag på nåt sjukhus och så ringde jag till min farmor (som egentligen inte lever längre men hon levde i drömmen) så sa jag till henne vad som hänt och att jag kommer dö. För jag bara visste att jag skulle dö.. Det var så konstigt för jag bara visste att jag skulle dö men jag skulle bara få hinna ringa till alla och berätta det för alla så att de kunde förbereda sig på det.
Jag hade kulhål i bröstet och i magen och den kulan som de hade skjutit mig med genom munnen hade inte gjort ett hål genom skallen men tog man handen och drog i nacken kunde man känna kulan på insidan..

Helt sjuk dröm.. den var så verklig också, kanske därför jag kommer ihåg så mycket detaljer?
Får se om det kommer en ny dröm i natt eller om jag får sova lugnt.

Over & Out

//Dreaming Sofy

Messing with my head?

Hur kommer det sig att jag känner mig helt tom i huvudet och känslomässigt samtidigt som det känns som att jag är sprängfylld med tankar, funderingar och känslor?
Kallas det för att vara förvirrad när det är så?
I såna fall tycker jag att jag varit förvirrad alldelens för lång tid av mitt liv nu och saker och ting borde räta ut sig snart inombords.
Jag hatar mig själv för att jag tillåtit någon att komma mig så nära och som sedan bara försvinner. Man skulle lika gärna kunnat huggit mig med en kniv några gånger i bröstet.. känslan är den samma..
Min fråga till mig själv är, hur ska jag kunna tillåta någon annan att komma så nära igen?

En dag ska jag släppa det här. Jag ska släppa in någon genom det igenbommade området kring hjärtat.. en dag..

Over & Out!

//Sofy

Ännu en helg

Ja då har ännu en helg passerat i mitt liv. Veckorna försvinner grymt fort just nu känns det som.
Har varit väldigt stressad denna vecka men det har jag bara mig själv att skylla, skulle jag ha gjort saker och ting lite tidigare så hade det inte blivit så stressigt men nu börjar jag få ordning på alla saker som ska bli gjorda så nu kanske jag kan minska ner på stressen lite grann.

Var på teambuilding med innebandystaben igår och vi hade trevligt med lite kavajmåleri, tacos, lekar och singstar. Sen bar det iväg ut på kåren i overall och kavaj, blev grymt varmt med det på sig kan jag bara rapportera.
Var en lite konstig kväll igår eller hur man nu ska säga.. väldigt känslosam för många parter. En hel del missuppfattningar och misstolkningar och ja, jag vet inte riktigt. Tokigt kan det bara bli ibland.
Mycket prat blev det igår för att nysta upp saker och ting men frågan kan då uppkomma, har det uppkommit nya missuppfattningar?

Jag har i alla fall sagt mitt och nu sätter jag punkt för det.

Nu är det dags för en långpromenad med elliot i blåsten sen är det nog faktiskt dags att gå till skolan för att göra klart lite saker..

Over & Out!

//Sofy

Inte min helg..

Nej jag kan inte påstå att det har varit min helg den här helgen direkt.
I lördags skulle jag och miia fixa saker till vår utklädnad på halloween. Alla affärer som vi tänkt vi skulle in i hade självklart stängt. Morgonen började med att jag fick elliots tass i ansiktet när jag vaknade så jag fick ett rivmärke på kinden.
Den planerade utklädnaden höll på att gå i stöpet helt och hållet tills vi bestämde oss för att äta och då vände det och vi fick lite nya idéer. Tillslut fick vi ihop en lite annorlunda utstyrsel men ändå samma stuk på det vi tänkt som från början.
Ja sen när vi fått på oss kläderna och druckit lite vin då var det dags att bege sig dit festen var och vad gör inte Sofia när hon kliver av bussen i sin snygga halloween utstyrsel?? Jo hon ramlar och slår av en bit utav sin framtand! Såå fruktansvärt klantigt!! Sen var den kvällen helt enkelt förstörd och söndagen också för den delen.. vem vill gå å sakna en bit av sin tand liksom?
Men idag efter att ringt runt till 50 000 olika nummer och fått väntat hit och dit så fick jag tillslut komma till en tandläkare idag klockan 14.00
Tandläkaren satte dit en lagning och den blev väl okej i alla fall. Lagning var skonsamast för tanden enligt honom men man kan om man vill sätta dit en porslinfasad men då måste man slipa ner tanden och grejja och det var inte lika skonsamt, så för tillfället så nöjer jag mig nog med min lilla lagning. Är ju inte en så superstor bit som det är lagning heller och man måste titta rätt nära för att kunna se att det är en lagning.
Riktigt trevlig tandläkare var det i alla fall tycker jag =)

Nää nu ska jag ta och göra mig redo för lite affrodans som jag och miia ska på klockan 20.00..


Over & Out!
//Sofy