Hur kommer det sig att jag känner mig helt tom i huvudet och känslomässigt samtidigt som det känns som att jag är sprängfylld med tankar, funderingar och känslor?
Kallas det för att vara förvirrad när det är så?
I såna fall tycker jag att jag varit förvirrad alldelens för lång tid av mitt liv nu och saker och ting borde räta ut sig snart inombords.
Jag hatar mig själv för att jag tillåtit någon att komma mig så nära och som sedan bara försvinner. Man skulle lika gärna kunnat huggit mig med en kniv några gånger i bröstet.. känslan är den samma..
Min fråga till mig själv är, hur ska jag kunna tillåta någon annan att komma så nära igen?
En dag ska jag släppa det här. Jag ska släppa in någon genom det igenbommade området kring hjärtat.. en dag..
Over & Out!
//Sofy
1 kommentar:
det låter som vi precis varit med om samma sak :S Sköt om dig iaf gumman.
Skicka en kommentar