Ja då sitter jag här, en fredagsfömiddag, och hur känns det då? Jo det känns ungefär lika bra som när man blivit överkörd av en lastbil (för att likna det vid något). Varför funderade jag ens på att glänta på den där dörren? Jag vet ju att det är dömt att göra så att man blir att må som om man blivit överkörd av en lastbil.
Ska jag vara så lättlurad igen och tro på vad någon säger bara för att den säger det upprepade gånger? Igen? Ska jag verkligen inte ha lärt mig någonting av de misstag jag gjort förut?
Eller jag kanske har lärt mig någonting.. eller snarare.. jag har fått en försvarsmekanism, att inte lita på alla. Sen kan det diskuteras om det är bra eller inte men det är nog så det blir i slutändan.. Vad som behövs är tid, tid för mig att lära mig lita mer på människor och inte tro att det kommer sluta illa varenda gång..
One man forgot to breathe
One heart refused to beat
One love is incomplete
One loss
One man took a breath
One found his love,
healed his heart.
One love is complete..
I guess I forgot to breathe..
//Sofy
1 kommentar:
Take a breath! <3
Skicka en kommentar