I söndags var som vilken vanlig dag på jobbet som helst.. till en början. Jag hade min rast vid halv fyra ungefär och gick ut på vanliga avdelningen för att få lite andrum. Satte mig vid balkongdörren och konstaterade att det var väldigt mörka moln ute och att det nog skulle bli ett rejält oväder sen kom Shirley och vi pratade lite grann. Hon skulle sluta klockan fyra och skulle bli hämtad av sin sambo med fyrhjuling och såg fram emot att få vara ledig två dagar efter en hel helg med jobb.
Min rast tog slut och jag gick ner för att hämta matvagnen. När jag och emma serverat maten brakade det loss ute, det blixtrade och dundrade. Strömmen inne på solgärde kom och gick precis som att nån stod och lekte med en lysknapp. Rätt vad det var hörde vi jordens dunder smäll ute och vi tänkte ja, nu jäklar slog den ner alldelens utanför nästan.
Två stycken dog i åskvädret.
Igår fick jag reda på att det var Shirley och henns sambo som förolyckats i åskansvåld. Det är så hemskt att det inte går att beskriva. Att det ena vindskyddet inte hade en skråma medan deras vindskydd som de valt bara bestod av en osande hög och med metall av en fyrhjuling och någonting som skulle likan två människokroppar.
Jag kände inte Shirley jätteväl. Men hon var min arbetskamrat som jag ibland erbjöd skjuts hem när vi slutade samtidigt eftersom vi bodde åt samma håll. Jag har tänkt en hel del på henne igår och idag.. och som vanligt kommer tankar upp som "tänk om jag inte hade slutat sent då hade jag garanterat erbjudit henne skjuts" eller "tänk om hon inte hade haft just de arbetspasset den dagen".. men det hjälper inte med några tänk om, för det som hänt det har hänt..
//Sofy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar