Tankarna fastnade i gamla minnen nu på kvällskvisten, det finns många bra minnen men väldigt många riktigt dåliga minnen också. Jag vet att man inte ska fokusera på det dåliga som hänt i ens liv utan vad det är man lärt sig utav det. Men jag känner att jag ibland måste få känna och tänka på det, allt det där dåliga, det värsta är nog att jag klandrar mig själv för mycket saker. Jag blir arg på mig själv att jag tillåtit så mycket saker hända utan att protestera och berätta hur det fått mig att känna mig. Det har alltid varit vad alla andra tycker och vill, jag har stoppat undan min vilja och bara nickat. Det värsta med det är nog att människor som jag ansett stått mig nära har kört över mig totalt och rent ut sagt betett sig förjävligt åt mig och jag har bara tillåtit det. Jag blir förbannad på mig själv och ledsen över att en så kallad vän kunnat göra såna saker helt medvetet.
Det finns en del händelser som jag skulle vilja berätta för hela världen men som sitter fast här hos mig, enbart hos mig. Efter den dagen förändrades min syn på den personen totalt, jag vill berätta för alla men jag vet inte om de skulle tro mig och det var så längesen men eftersom att jag är på en trip down memory-lane så behöver jag bara skriva ner lite om det, inte exakt vad det är. Det räcker att jag vet precis vad det handlar om.
Vad det är inlägget handlar om är väl att jag är förbannad och ledsen över alla människor som sårat och utnyttjat mig genom alla år! Men jag ska avsluta med att säga att jag är glad att jag inte har dessa människor i min närhet längre!
Love
//Sofy
---
My world was shattered, I was torn apart. Like someone took a knife and drove it deep in my heart
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar